Skönt! Efter cirka 30 Beck-filmer, lika många Wallander, några Irene Huss, ett gäng Johan Falk, ett knippe Van Veeteren, lite Winter, så kommer nu… Kommissarie Späck! Man kan knappast önska sig något mer tacksamt att driva med än svensk polisfilm. Denna patetiska genre lockar ständigt en storpublik, och den kan sannerligen behöva en välriktad spark. Bakom spakarna sitter dessutom Fredde Granberg, mannen bakom Ronny & Ragge och Doktor Mugg.

Granbergs ambitioner är att driva med polisgenren, samtidigt som han gör en fungerande parodi av typen Titta vi flyger eller Nakna pistolen. Det är helt rätt tänkt, för problemet för många parodier är att det blir tjatigt i längden, skämten känns trötta och man gör inte mycket mer än att slänga in välkända stereotyper i olika situationer. Kolla tillexempel på senare års fadäser såsom Scary Movie-serien och Meet the spartans (som jag dock ärligt talat inte orkat bry mig om att se…).

I viss mån lyckas han. Kommissarie Späck är en rolig film, det är inget snack om den saken. Humorn är ofta extremt barnslig, knappast något för finsmakare, men det är kul och underhållande. Känner man till regissörens stil så är det inga överraskningar på den fronten. Sedan lyckas kanske inte den gode Fredde fullt ut med att förlöjliga polisgenren – vissa scener är briljanta, vissa är sådär. Dock så ska en liten eloge ges till huvudrollsinnehavarna Leif Andrée och Johan Hedenberg, som spelar varianter på Beck och Gunvald. De håller filmen igenom. Sämre går det för Cecilia Frode, mest beroende på en ganska tråkig karaktär (”Irene Snusk”).

Nu gillar jag Fredde Granberg, jag gillar idén till den här filmen, och jag har ärligt talat klart kul under dess gång. Det rör sig knappast om ett mästerverk, men med hjälp av duktiga skådespelare (istället för till exempel Hey Baberiba-gänget..) och många roliga inslag så får man en fungerande helhet som, ja, underhåller.

Släng dessutom in Kjell Bergqvist i en stor roll, cameos från Ulf Malmros, Dogge och Markoolio, så har vi ännu en anledning till att se Kommissarie Späck. En film som inte träffar helt rätt, men ändå tillräckligt för att förtjäna ett godkänt betyg och generera en hel del fniss ifrån undertecknad.

Skriven av: Max Lundberg

Du måste vara inloggad för att kommentera

Skönt! Efter cirka 30 Beck-filmer, lika många Wallander, några Irene Huss, ett gäng Johan Falk, ett knippe Van Veeteren, lite Winter, så kommer nu… Kommissarie Späck! Man kan knappast önska sig något mer tacksamt att driva med än svensk polisfilm. Denna patetiska genre lockar ständigt en storpublik, och den kan sannerligen behöva en välriktad spark. Bakom spakarna sitter dessutom Fredde Granberg, mannen bakom Ronny & Ragge och Doktor Mugg. Granbergs ambitioner är att driva med polisgenren, samtidigt som han gör en fungerande parodi av typen Titta vi flyger eller Nakna pistolen. Det är helt rätt tänkt, för problemet för många parodier är att det blir tjatigt i längden, skämten känns trötta och man gör inte mycket mer än att slänga in välkända stereotyper i olika situationer. Kolla tillexempel på senare års fadäser såsom Scary Movie-serien och Meet the spartans (som jag dock ärligt talat inte orkat bry mig om att se…). I viss mån lyckas han. Kommissarie Späck är en rolig film, det är inget snack om den saken. Humorn är ofta extremt barnslig, knappast något för finsmakare, men det är kul och underhållande. Känner man till regissörens stil så är det inga överraskningar på den fronten. Sedan lyckas kanske inte den gode Fredde fullt ut med att förlöjliga polisgenren – vissa scener är briljanta, vissa är sådär. Dock så ska en liten eloge ges till huvudrollsinnehavarna Leif Andrée och Johan Hedenberg, som spelar varianter på Beck och Gunvald. De håller filmen igenom. Sämre går det för Cecilia Frode, mest beroende på en ganska tråkig karaktär (”Irene Snusk”). Nu gillar jag Fredde Granberg, jag gillar idén till den här filmen, och jag har ärligt talat klart kul under dess gång. Det rör sig knappast om ett mästerverk, men med hjälp av duktiga skådespelare (istället för till exempel Hey Baberiba-gänget..) och många roliga inslag så får man en fungerande helhet som, ja, underhåller. Släng dessutom in Kjell Bergqvist i en stor roll, cameos från Ulf Malmros, Dogge och Markoolio, så har vi ännu en anledning till att se Kommissarie Späck. En film som inte träffar helt rätt, men ändå tillräckligt för att förtjäna ett godkänt betyg och generera en hel del fniss ifrån undertecknad.

För att undvika problem med spambotar bland kommentarerna så har vi på hemsidan valt att implementera denna enkla funktion. Allt du behöver göra för att skriva en kommentar på hemsidan är att skriva mskomm i textrutan nedan.